du släpper tyglarna men minns alltid vägen



som nu som då är jag kluven, för jag växte upp i en mitt emellan.
de fick mig glödhet och frusen, men det fick gå över som ingenting alls.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0