my life in words

varför dö när man kan leva?
varför gråta när man kan le?
varför ge upp när man kan kämpa?
varför hata när man kan älska?

jag borde iaf göre.
det är ofta jag tänker ''varför leva när man kan dö?''.
det är sällan jag kan se det posetiva i negativa saker och ist le för att gråta.
jag ger alltid upp, kämpar aldrig in i det sista.
och jag kan tyvärr hata för minsta lilla folk jag älskar innerligt mkt.

jag är en negativ chäj har jag kommit fram till.



btw, kanske dags att ta bort snön från bloggen? haha